Besöksgruppen i Fristad

9 juni, 2017

Kajsa Falkenström och Ulla Balldebo i Besöksgruppen.
”Det bästa med besöksverksamheten är att man inte har några krav på sig. Man skall bara vara. Vara med en annan människa.”, säger Kajsa.

I Fristad finns en besöksgrupp som drivs helt ideellt. Gruppen startades i början av 1990-talet under ledning av Elna Hessel, och med en ledningsgrupp med representanter från Röda Korset, Svenska Kyrkan, Equmeniakyrkan, SPF och PRO. Läs gärna Elna Hessels egna ord i slutet av den här texten om bakgrunden till hur besöksverksamheten kom till. Det är väl värd läsning.

För ett antal år sedan klev Elna tillbaka, och Conny Andersson har sedan dess lika förtjänstfullt som Elna organiserat besöksverksamheten. Det finns i dagsläget ca 25 besökare, och ungefär lika många som blir besökta.

Besöksverksamheten går ut på att människor hör av sig till Conny och säger att de är intresserade av besök, eller att de är intresserade av att besöka någon. Conny försöker sedan para ihop personer han tror skulle fungera bra ihop, och är oftast med vid första mötet. Efter det tar besökaren över kontakten och kommer på regelbundna besök. Alla i besöksgruppen har tystnadsplikt.

Utöver de regelbundna besöken arrangerar besöksgruppen varje år för både besökare och besökta en efterjulfest, en bussresa till något närliggande spännande plats samt en sillfest. Till jul blir det en liten julblomma.

Ekonomiskt går detta runt genom att allt arbete sker ideellt. Kostnader för mat, julblommor och dylikt bekostas genom en årlig ekonomisk insats av ledningsgruppens organisationer, tillsammans med gåvor från ex. LIONs, Odd Fellow och ibland från någon privatperson. Vill du eller din organisation/företag stödja besöksgruppens arbete ekonomiskt går det bra att höra av sig till Conny.

Är du kanske intresserad av att själv få besök, eller skulle vilja ställa upp som besökare? Eller kanske känner du någon som du tror skulle vilja ha besök. I så fall är du också varmt välkommen att höra av dig till Conny.

 

Kontakt:
Conny Andersson
tfn 070 – 270 33 96

 

 

……………………………………………..

En begravning markerar slutet på ett liv, på kärleks- och vänskapsförhållanden, på en verksamhet.

En begravning kan någon gång innebära en början. Besöksverksamheten i Fristad, som jag har skall berätta om, började med en begravning. Begravningen ägde rum en kall, solig vinterdag i början av 1990-talet. När jag, tillsammans med en god vän kom in i Fristads kyrka, upptäckte jag att vi båda var två av sammanlagt tre begravningsgäster. Den kvinna som skulle begravas var änka. Hon var 90 år gammal. Hon hade bestämt vilken musik som skulle framföras och vilka psalmer som skulle sjungas. Hon hade också bestämt att gästerna skulle inbjudas till en minnesstund.
Begravningsentreprenören mumlade något om att ”släktingarna var förkylda”. Kyrkoherde Stig Sundgren genomförde jordfästningsakten på ett fint och värdigt sätt. Margareta Skoglund medverkade med vacker musik och sång.
Men det blev ingen minnesstund.

De frågor som drabbade mig, kan formuleras så:
Hur kan en människa, som lever ett socialt liv, bli så ensam?
Finns det många så ensamma människor i Fristad?
Kan man göra något för dem?

Så samlades representanter för Röda Korset och Hemtjänsten och diskuterade vad vi kunde göra för dem som kände sig ensamma. Börje Börjesson, f.d. kamrer på Spetsfabriken och gammal Fristadbo som flyttat till Ale kommun, berättade om den besöksverksamhet som han varit med om att starta i Ale. Denna verksamhet drevs av Röda Korset. Vi ansåg att den verksamhet som kunde startas, skulle bygga på föreningar som kunde tänkas vara intresserade av att vara med. En viktig grupp var hemtjänstpersonalen. De kände till vilka som var ensamma och som kunde tänkas vilja ha besök.
De föreningar i Fristad som ville vara med, skulle utse en representant i en ledningsgrupp. Dessa föreningar blev Röda Korset, Svenska Kyrkan, Equmeniakyrkan (då Missionskyrkan) och SPF. Frampå anslöt även PRO. Varje förening skulle rekrytera besökare.

Varje besökare tilldelades en ”besöksvän”. I vissa redogörelser för besöksverksamhet (det förekommer sådan verksamhet i flera kommuner), har jag sett ordet ”besöksmottagare”. Vi tyckte att det lät lite för byråkratiskt.

Den som skulle få besök måste underteckna ett papper som visade att hon/han ville ha besök. Vi skulle givetvis inte besöka någon so helst ville vara ifred. Besökaren skulle på ett formulär bekräfta att hon/han inte tog emot dyrbara gåvor och att hon/han respekterade tystnadsplikten. De första besöken gjordes i november 1992. Antalet besökare har varierat mellan 20-25. Varje besökare har haft en ”besöksvän”. I några fall har en besökare haft två besöksvänner.

Vi trodde att dem vi besökte –och även besökarna – kunde vara intresserade av att träffas till en fest eller en utflykt. I januari 1993 ordnade vi den första ”efterjulfesten” på Skogslid. På våren samma år hade vi en utflykt till Nolhaga i Alingsås och på hösten hade vi den första sillfesten. All mat levererades från köket på Skogslid. Festen ägde rum i Prästgården. Vid festerna har vi ofta engagerat en person eller en grupp som har kunnat underhålla oss med sång och musik.
Festerna och vårutflykterna har blivit en obruten tradition. De innebär givetvis vissa kostnader. Vi förutsätter att de föreningar som står bakom verksamheten lämnar ett årligt bidrag. Vi har också fått bidrag från Lions Club i Fristad. Gåvor från enskilda, t ex anhöriga till dem vi har besökt har också kommit oss till del.

Jag är övertygad om att alla här i Fristad som har kontakt med hemtjänsten eller med hemsjukvården kan vara nöjda med den hjälp och den vård de får. Men de som arbetar i hemtjänsten och hemsjukvården har sällan tid att sätta sig ner och lyssna till och prata med dem de besöker. Därför behövs frivilliga besökare. Du som har tid att ställa upp är välkommen att kontakta någon av de föreningar som är med i verksamheten. Du behöver inte tillhöra någon av dessa organisationer för att vara med.

”Man är mans gamman” (människan är människans glädje) säger ett gammalt ordspråk. Jag vet att våra besökare och dem som får besök upplever den glädjen.

 

-Elna Hessel